När kroppen säger emot
 
Hej! 
 
Jag är sjuk, jag har fått infektion i mina njurar, jag är inte drogad. Jag har fått njurbäckeninflammation. Därav min höga feber, kramper i ryggen och yrsel och dimma. Mamma hämtade mig igår, vi åkte in till närakuten, och de tog urinprov och min sänka. Sänkan var skyhög = inte alls bra.. Och det min läkare kunde konstatera är att mina bakterier antagligen vandrat till mina njurar och inflammerat dom. Inte så pepp. Jag fick utskriven antibiotika som jag påbörjade redan igår kväll. Det värker fortfarande i ryggen, men inte riktigt lika mycket. Min feber har gått ner lite, därför jag nu orkar skriva till er. Den gick upp igår igen, och jag mådde piss, därav vi åkte in.
 
Jag var ledsen igår. Ledsen för att jag inte kunde få gå till mitt jobb idag. Ledsen över att inte få träffa mina arbetskompisar och jätteledsen över att vara så pass sjuk. Jag hade sett fram emot att börja jobba igen, prestera, tjäna pengar, göra det jag tycker är kul. Jag var ledsen för jag hade ett bråk med en person som står mig väldigt nära. Jag var ledsen över så mycket. Jag la mig i fosterställning i sängen och grät. Jag grät massor. Jag grät tills jag inte orkade gråta längre. Sedan läste jag mängder av krönikor och satte på Gossip Girl. Jag kunde inte somna. Jag hade ont i kroppen, i psyket, överallt. Jag var även orolig. Orolig över mina njurar. 
 
Idag mår jag som sagt lite bättre, men jag har fått order att bara vila, vila, vila. Så det inte blir värre och måste läggas in. Jag vill bli frisk, och därför ska jag bara fokusera på det just nu. Vila, äta, dricka, sova repeat. 
Jag är mer sansad idag, försöker se positivit, vet att allt kommer att lösa sig. Jag har tillit till livet, och tillit till att tiden kommer visa.
 
Jag behövde skriva av mig. Kanske kan någon känna igen sig, kanske inte. 
 
PUSS OCH KRAM, S
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like